The naked truth about me..
eller åtminstonde lite.
Så vem är jag? En blond tjej med blåa ögon som hunnit bli 19 år, som inte vet vad hon vill göra med sitt liv. Min "trygghet" i nästan hela mitt liv har varit skolan hur jobbig och tråkig den än har varit. Jag har vetat enda sedan jag var liten att en dag kommer den där "tryggheten" försvinna och det gjorde den i våras. För att vara exakt så tog den slut den 10 juni i år då jag tog studenten från omvårdnadslinjen och sa hej då till skolan som har varit som en röd tråd igenom de här åren i mitt liv.
Så vad händer nu?!?! Jag vet inte så det enda jag kom på var att plugga vidare och det är just det jag gör för tillfället. Nu håller jag på att plugga till tandsköterska och jag blir klar med det i september nästa år. Då är det dags att kliva ut på arbetsmarknaden och fixa ett jobb som anntingen undersköterska eller tandsköterska.
Hur är jag som person då? Jag älskar min familj och mina vänner och utan de vore jag ingen ting. De får mig verkligen att må bra och jag trivs som fisken i vattnet i mina vänners sällskap. Jag brukar försöka se till att alltid finnas där för de, hjälpa de om jag kan och lyssna på de när de behöver prata av sig osv. Själv så hatar jag att prata om mig själv och då speciellt om mina känslor och mina innersta tankar. Jag är envis och hatar att misslyckas och det spelar ingen roll vad det är och så hatar jag att förlora kontrollen.
Och kärleken, ja den går åt helvete. Jag är urusel när det kommer till kärlek och förhållande. Jag dras till fel killar och de jag har varit tillsammans med har kort och gott varit svin. Det känns som om jag kommer att va singel när jag fortfarande är 30 år och bo i en 2:a men en hund och tre katter. Tanken känns inte så jätte tilltalande för tillfället för man vill ju helst hitta någon att dela sitt liv med.
Så vem är jag? En blond tjej med blåa ögon som hunnit bli 19 år, som inte vet vad hon vill göra med sitt liv. Min "trygghet" i nästan hela mitt liv har varit skolan hur jobbig och tråkig den än har varit. Jag har vetat enda sedan jag var liten att en dag kommer den där "tryggheten" försvinna och det gjorde den i våras. För att vara exakt så tog den slut den 10 juni i år då jag tog studenten från omvårdnadslinjen och sa hej då till skolan som har varit som en röd tråd igenom de här åren i mitt liv.
Så vad händer nu?!?! Jag vet inte så det enda jag kom på var att plugga vidare och det är just det jag gör för tillfället. Nu håller jag på att plugga till tandsköterska och jag blir klar med det i september nästa år. Då är det dags att kliva ut på arbetsmarknaden och fixa ett jobb som anntingen undersköterska eller tandsköterska.
Hur är jag som person då? Jag älskar min familj och mina vänner och utan de vore jag ingen ting. De får mig verkligen att må bra och jag trivs som fisken i vattnet i mina vänners sällskap. Jag brukar försöka se till att alltid finnas där för de, hjälpa de om jag kan och lyssna på de när de behöver prata av sig osv. Själv så hatar jag att prata om mig själv och då speciellt om mina känslor och mina innersta tankar. Jag är envis och hatar att misslyckas och det spelar ingen roll vad det är och så hatar jag att förlora kontrollen.
Och kärleken, ja den går åt helvete. Jag är urusel när det kommer till kärlek och förhållande. Jag dras till fel killar och de jag har varit tillsammans med har kort och gott varit svin. Det känns som om jag kommer att va singel när jag fortfarande är 30 år och bo i en 2:a men en hund och tre katter. Tanken känns inte så jätte tilltalande för tillfället för man vill ju helst hitta någon att dela sitt liv med.
Ditt ord
Trackback
