What?!

Jag förstår mig allvarligt talat inte på mig folk längre. Snart dags att man lägger in sig på psyket så man kanske förstår sig på de sen eller? Jag har kämpat och sänkt mig flera gånger för att vi ska kunna prata och umgås som vuxna men jag har alltid gått på nitlott. Även fast jag skrev ett 3 sidor lång brev till dig och förklarade hur jag kännde/känner och såg/ser på saker.

Det vart ingen bättring då och sen har det typ bara gått utför så jag gav upp efter att ha varit envis som en åsna att fått det att funka. Men nu helt från det blå så skiver du helt plötsligt med mig på msn som allt vore som vanligt. Ta inte illa upp jag vart faktisk lite glad att du skrev men det känns som om vi fortfarande dansar runt det här. Frågan är ju då om vi kan prata som vuxna när vi ses ute, det vissar sig när vi möts ute.


Nä fixa till mig nu för snart är det dags för fika.

Puss och kram på er!

Ditt ord

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0