Åh så nöjd jag vart
Efter jobbet så åkte jag hem lämnade kims bil och åkte sen iväg till norrköping med madde o charlie. Parkerade bilen i ena parkeringshuset och gick sen ner till rogers studio. Kvart över 2 började nålen surra och de första bläck sträcken kom på benet.
45 min och några nervryckningar senare var gadd nummer 10 klar, super nöjd som alltid vart jag. Diskuterade sen om vad han skulle ha för att fylla i den jag har på det högra benet då den börjar bli lite blek. Han sa att det är bara att vi bokar in en tid efter sommaren så fyller han i den gratis, jätte schysst tycker jag.
Gick en runda på stan sen, madde shoppade ett linne och en bikini överdel. Jag själv kom hem med ett par skor och en bikini överdel. Väl hemma i stan så åkte killara och köpte kebabtallrik som vi åt hemma hos madde och chrille. Sen fixade madde iordning sig så gick hon och jag över till mig, drack och snackade lite skit innan vi gick ut på krogen.
Var inte allt mkt folk ute som man kände men det gjorde inte så mkt. Vi tog en smirnoff på riva, snacka lite skit med kims bror john som kom dit. Sen vid tolv tiden knatade madde och jag hem till våra karlar. Över lag så var det väldigt trevlig fredag.
Åh jag blir så trött på larviga människor, har du något att säga till mig så gör det då. Jag bryr mig inte om ifall du står och pratar med någon utav mina vänner, vill de prata med dig så tänker inte jag hindra de, så sluta vara så löjlig! Jag har ingen ting i mot dig men när du beter dig så där jag då börjar jag verkligen ledsna. Vågar du inte säga något till mig så skriv ett brev eller ett mail om det nu är så att du har något på hjärtat.
/M
Är det mig du pratar om så måste du förstå att jag inte har något emot dig heller. jag snackar inte skit om dig och kommer aldrig göra det heller. jag vågar inte gå fram till dig, för jag vill inte bli avvisad, för det känns som om du inte vill ha något med mig att göra. och om vi nu också ska vara så öppenhjärtiga så anser väl jag att vi är lika barnsliga bägge två. vi var bästa kompisar en gång i tiden, men tydligen så är ingen av oss vuxen nog att säga hej längre.
hur som helst så vill jag att du ska veta, att jag aldrig snackar skit om dig, du är en av dom finaste tjejerna jag vet om. jag är bara glad för din skull, för att allt går bra för dig och jag missunnar dig ingenting.
dock så har vi inget gemensamt längre, eftersom vi tydligen gled isär. vill du så tar jag gärna en fika eller en promenad med dig så vi kan reda ut allt, eller så kan vi fortsätta att ignorera varandra i all framtid och bete oss lika korkat bägge två. vi har antagligen massa gammalt gnorr som ligger och gror, att prata ut om bägge två. bara att höra av dig. ha det bra.
jag är vuxen nog att säga hej men det dög ju tydligen inte att hälsa tillbaka på mig ena gång när madde o jag var på donkan då du pratade med henne samt som när jag försökte heja på dig den gången vi möttes i glenn och nathat trapp uppgång när de hade julfest. Efter den dissen då du satte näsan i vädret då jag försökte hälsa på dig och jolle i trapp uppgången orkade jag inte vara "vuxen" och hälsa på dig längre då jag aldrig fick något respons tillabka. Tycke att då kunde lika väl du ta första steget o säga hej. Och ja vi har glidit isär och nej jag saknar ärligt talat inte våran vänskap då vi inte har något gemensamt längre men jag är inte så elak eller avvisande att jag inte skulle säga hej tillbaka ifall du hälsade på mig. Även fast man inte är vänner längre så kan man ju faktisk vara artig och hälsa på varandra då man kanske springer på varandra ute på ex krogen.
Jag kommer ihåg den gången i trappuppgången. Och jag kan ärligt säga att ja, jag betedde mig som en snorkig fjortis och jag ber om ursäkt för det. Jag ångrar det, det kan jag också medge. Det är mycket jag ångrar.
Madde jag vet hur mycket skit du fick ta när vi var kompisar, när jag mådde så dåligt som jag gjorde. Det var aldrig min mening att lägga allt på dig och jag vet att det är mitt fel att vi slutade umgås. Jag har aldrig förnekat det. Det ända jag försöker göra nu är att be om ursäkt. Jag säger inte att vi ska bli vänner igen, vi är inte 16 längre och livet går vidare. Jag vill bara att du ska veta att jag är ledsen.
Jag skriver inte det här för att försöka verka bärmhärtig eller så. Jag är bara trött på det här. Jag orkar inte med osämja längre. Livet är för kort för att ägna det åt att vara bitter.
Jag accepterar din ursäkt. Vi kan ju försöka vara så vuxna och artiga att vi åtminstonde hälsa på varandra nästa gång vi stöter på varandra.
Absolut :)
